Match
18 - 0
Malmö Stadion
22 september 2020
19:00
Referat
Referat: Malmö FF - AIF Barrikaden del 2
FORTSÄTTNING REFERAT MFF - AIF BARRIKADEN
Farhågorna inför andra halvlek var ganska stora. I nästan varje match har de flesta av MFFs mål kommit då och inte minst under den sista kvarten. Innan vi först efter bara ett fyrtiotal sekunder blivit avblåsta för offside i ett en mot en-läge ett tiotal meter in på deras planhalva vidtog nu den värsta perioden i matchen där rädslan var att hela andra halvlek nu skulle bli en enda lång målkavalkad. Tanken att slutsiffrorna trots allt skulle kunna innehålla uppemot
25-30 mål i baken, väcktes åtminstone hos mig. Mellan den 49:e och 54:e matchminuten släppte vi in 4 mål och jämförelsen med Backarna började nu bli betydligt darrigare även om vi fortfarande låg på rätt sida trots ställningen 13-0.
Som så ofta i sådana här ojämna matcher kommer målen i kluster och när det nu för en tid blev ebb i baklängesmålen växte kammen på några av våra spelare och jag såg t.o.m. lite tvåfotsdribblingar och såg bl.a. Disa med en framgångsrik sådan finta bort sin motståndare. Efter tre täta mål i den 62:a – 65:e min var vi nu uppe i 16 insläppta och nu började en extrapolering (lite förenklat att man drar ut snittet för en mätt företeelse framåt i tiden) ge en hotande bild med 22-0 som slutresultat. Särskilt med tanke på att MFF i tidigare matcher tillsammans gjort 25 % av sina mål sista kvarten och drygt 32 % sista 20 så kändes nu risken överhängande att vi ändå trots idogt kämpande på alla håll skulle nå några nesliga mål över de där 24 och klockan man tittade på kändes allt mer stillastående.
Men ack vad man bedrog sig. Trots att MFF definitivt inte slog av på takten släppte vi bara in 2 mål de sista 24 minuterna vilket är fantastiskt bra! En skojig episod under denna period som återberättats för mig var när Ebba skrek ”Barrikaden, nu har vi hållit nollan i 13 minuter” och domaren (!) svarar ”Det har faktiskt gått 14 minuter”. Vi fick alltså med oss en väldigt god känsla efter slutsignalen när vi genom ett framgångsrikt försvarsspel med bl.a. många blockningar av skott hade hållit siffrorna nere och inte minst för att vi orkat så bra och hade vår målmässigt sett bästa period under den sista fjärdedelen av matchen. Blockningar av skott hade vi f.ö. många också tidigare i matchen och de var en av anledningarna till att siffrorna inte blev större.
Med slutsiffrorna 18-0 klarade vi ju t.o.m. vår andra målsättning att släppa in färre än 20 och tangerade det som verkar vara MFFs favoritresultat. 18-0 har resultatet också blivit mot Las Presidentas (formellt Malmö City), Klagshamn och Skabersjö.
Ett par-tre av de 18 målen utöver det tidigare nämnda luktade väl offside men det är förstås ännu svårare att avgöra från en plats i båset än för en ensam domare oavsett hur mycket han rör sig så kanske var det fel.
Sammantaget gjorde vi en strålande insats där alla konstant kämpade för och uppmuntrade varandra. Även om detta verkligen var en laginsats så måste ändå Linneas insats nämnas för sig. Hennes agerande i målet var närmast obeskrivligt bra och hon var helt cool i skottregnet. Ett enda mål var följden av ett misstag från hennes sida och det kan ställas mot flera jätteräddningar (hur fan kan du få för dig att du ska spela ute Linnea?:) )
Något som jag tycker att det är viktigt att förmedla är att MFF såväl när det gäller spelarna på plan som ledare och funktionärer uppträdde mycket respektfullt. Spelarna slog aldrig av på farten trots de stora siffrorna och det syntes inga som helst divalater. När det gäller vårt lag så är det roligt att få ett så tydligt bevis på att glädje och seriositet visst går att kombinera vilket man ibland inte tror när man ser på herrmatcher där uppvisad glädje under matchen ofta ses som en onödig distraktion och jämförs med flams vilket ju är något annat (som jag annars personligen uppskattar utanför fotbollsarenorna). Som helhet en upplevelse som jag kommer att komma ihåg tills jag går in i dimmorna för gott och den är säkert också något som spelarna kan berätta om för sina barn och barnbarn (om jag för ett ögonblick får tillåta mig att bortse från det överhängande klimathotet…) att de minsann spelat mot det MFF som då hunnit bli mångfaldiga svenska mästare
Nu har jag säkert glömt något jag avsett ha med men det här kan väl sannerligen räcka ändå!
